”Pöckeslöjd” – hemlig verksamhet

Oderljunga blev ett centrum för ”pöckeslöjd” (leksaksslöjd). Men idén kom från en husar i Ljungbyhed. Allt omgavs av mystik och blev hemlig verksamhet, med låsta dörrar.

I ris- och skogsbygder blev det svårt med försörjningen i slutet på 1800-talet. Industriellt tillverkade slöjdalster kom. Priser pressades. Nytt måste skapas. Det blev leksaker – förminskade vardagssaker kallad ”pöckeslöjd”. Spinnrockar blev förebild. Idén kom då en svarvare från Oderljunga var på väg till Lund för att sälja sin slöjd. Då mötte han en husarofficer i Ljungbyhed som sa: ”Varför tillverkar du inte leksaksspinnrockar istället?” Idén fäste. Tillverkning av ”pöcke” kom igång – först i Karsholm. Det blev succé. Fler i bygden tog efter. Det blev ”hemlig verksamhet”. Dörrarna låstes. Bara behöriga släpptes in i svarverierna. För nyfikenheten var stor: Hur gjorde man? Vilket trädslag användes? Hur förbereddes allt? Men kunskapen spreds till Örkelljunga och Färingtofta, där slöjd var utvecklad och omfattande.

I landshövdingsrapporten för 1896-1900 över Oderljunga socken framhålls att leksaksvarveriet tagit en ”märkbar fart”. Det exporterades till Danmark, Finland, Ryssland och Amerika, som utökades till Norge, Danmark, England och Tyskland. Exporten började från Perstorps station. Mycket såldes i Sverige. Männen satt hemma och svarvade. Kvinnor – kallade säljekärringar – kom och köpte leksakerna och reste runt och sålde.

Leksakstillverkning i större skala kom igång i slutet på 1800-talet. Det blev Åke Nilsson som från Oderljungbygden utvecklade leksakssvarvandet till en stor industri, som sedermera togs över av bland annat Bröderna Ivarsson i Osby (Brio). Idag finns en utställning på ”slöjdloftet” på Ingeborrarpsgården, där produkter från Oderljunga ”leksakssvarvaretid” visas.