Bibliotek – vårt kollektiva minne

Jul är gåvotid. En uppskattad gåva är en bok som bli en volym i ett privat bibliotek och blir tillsammans med offentliga bibliotek en del av vårt kollektiva minne.

Bibliotekstanken går tillbaka till forntiden. Då det började skrivas på lertavlor uppstod bibliotek. Världens äldsta fanns i Ebla, mellan år 2 600 och 2 300 f v t. Ebla var en stad i Syrien, vid Aleppo. Största i världen är Leninbiblioteket med 35,7 milj. volymer. Uppsala universitetsbibliotek är störst i Sverige med fyra milj. volymer.

Nyttan med bibliotek sågs. Allt fler bildades, först i kulturcentrum, sedan i kommuner som i Sverige. Privatbibliotek uppstod också. Boksamlandet blev angeläget. Persiske storvisiren Abdul Kassem Ismael (938-995) hade 117 000 volymer. De tog han med sig vart han färdades, lastade på 400 dresserade kameler som gick i en bestämd ordning så sökt bok lätt hittades. Aristoteles (384 – 322 f v t) ses som vår förste boksamlare. Böcker blev viktiga för många. En var romerske filosofen Seneca (55 f v t – 39 e v t) som sade: ”Fritiden utan böcker är rena döden.”

Olika bibliotek bildades, från forsknings- till folkbiblioteken. Via bibliotek spreds bokläsandet. T ex efter freden 1658, för att försvenska skåningarna. Det fick Gråmanstorps (Klippans) pastorat erfara. 1698 gjorde biskop Mathias Steuehius en visitation. Pastoratet uppmanades att skaffa svenska böcker, för att påskynda försvenskningen och för att sprida kunskap. Det hörsammades inte.

Riksdagen tog upp frågan om lokalbibliotek 1828, folkskolreformen kom 1842, ”sällskapet för nyttiga kunskapers spridande” tryckte på 1859 och den 25 september 1859 togs beslut att inrätta sockenbibliotek. Invigningen skedde den 3 januari 1860. Biblioteksstyrelsens ordförande, kantor PG Sjödahl, lånade första boken – bandet ”Karl XII och han tid” av Anders Fryxell. Nuvarande centralbibliotek invigdes 1973.