Pinnstolen – kulturbärare från Småland
Alla använder den, en del ”ser” den och dess kulturvärde – pinnstolen, med anor från Amerika som via snickerierna i Småland spreds med järnväg över landet under 1800-talets andra hälft.
De första dokumenterade sittmöblerna av det vi kallar stol – med fyra fristående ben, ryggstöd och sittplatta – är 4 500 år gamla från Egypten. Förnäma bostäder hade stora utrymmen. Där fanns ”salsstolar”. Så var det i Sverige. Så fanns de många mindre bemedlade. Fram till 1700-talet gällde väggfasta sittplatser av bänktyp, så golvytans utrymme blev fri för varjehanda vardagssyssla.
Men snickare tillverkade enkla, klumpiga stolar med ryggspjälor. Var bygd hade sin modell. Så genomfördes laga skifte, byar ”sprängdes”, utflyttning skedde, nya boningshus uppfördes. De hade större bostadsyta, möbler behövdes, inte minst nya stiliga stolar. De kom. Det såg Henriette Killander från Hooks herrgård i Småland till. Hon var i England och fick se en pinnstol från Amerika som hon blev så förtjust i att hon tog med en hem och ville ha en uppsättning tillverkade.
Kontakt togs med byggmästare Jonas Fagerlund på Lindefors. Han kontaktade snickare Daniel Ljungqvist i Svenarrum för att få hjälp med att svarva pinnarna till den smäckra stolmodellen. Så blev det. Andra snickare skaffade svarvar. Små stolindustrier växte fram. Nässjö stolfabrik och Möbelfabriken Bodafors var två. De tillverkade pinnstolar, som de kom att kallas. Det blev succé. Det var på 1870-talet, då järnvägar byggdes. Det blev lätt att transportera pinnstolar över landet. Det stora intresset för pinnstolar dog dock ut i början av 1900-talet, men återkom på 1930-talet och är uppskattade idag samt något av kulturbärare. En uppskattad modell är ”Lilla Åland” från 1942, ritad av möbelarkitekten Carl Malmsten med inspiration från Åland.