En känd doldis

Pratar man om flyget i Ljungbyhed, F5, krigsflygskolan och skickliga flygplanstekniker halkar samtalet oftast in på Kurt Heidfors. En dold, men ack så välkänd, profil!

Ljungbyhedsbon Kurt Heidfors skulle egentligen inte alls sysslat med flyg. Han kommer från ett järnvägssläkte och både hans far och bror jobbade inom järnvägen. Men Kurt valde ett annat spår(!), och 1944 började han som mekaniker vid flyget i Ljungbyhed.
– Jag hamnade på Krigsflygskolan i Ljungbyhed. Det var mitt under andra världskriget och det var en hård tid. Disciplinen var stenhård och det var sällsynt med permissioner, berättar Kurt.

Ett tåg kommer lastat med flygplan

Kurt har genom åren haft många titlar: tekniker i flygvapnet, flygplansmästare, hangarchef och teknisk chef. Flygandet har vid sidan om teknikeryrket alltid varit en omfattande hobby. 1947 köpte Kurt och några korpralkollegor ett gammalt flygplan. Då bildades F5 Mekanikerflygklubb
– Flygplanet vi köpte kom till Ljungbyhed med tåget(!) och såg inte mycket ut för världen. Men vi renoverade det och 1948 kunde vi börja flyga. Vi fick inte använda flygplatsen i Ljungbyhed eftersom det var militärt, så vi började pendla till Eslöv där vi kunde flyga. Vi köpte en gammal T-ford som vi hittade i en lada i Ängelholm och med den transporterade vi oss och flyginstruktörerna mellan Ljungbyhed och Eslöv.

Att ett gäng tekniker och korpraler köpte ett flygplan, renoverade det och lärde sig att flyga hörde varken då eller nu till vanligheterna, men gänget fick bara positiv respons från övriga kamrater och befäl.

56 år som styrelsemedlem i Ljungbyheds Flygklubb

1957 startades Ljungbyheds Flygklubb. Dåvarande krögaren på Spången samlade ihop lite folk som var intresserade av flygning. Kurt blev tillfrågad och medlemskapet och styrelseuppdragen i Ljungbyheds flygklubb har han haft fram till 2013.
– Som pensionär har man inte mycket fritid, så det känns faktiskt ganska befriande att ha avsagt sig alla styrelseuppdrag efter 56 år, säger Kurt.

Kurt är fortfarande aktiv i klubben, men nu enbart som tekniker. Han servar, reparerar och underhåller klubbens flygplan och anlitas också av flygklubbar runt om i Sverige och Europa för sin tekniska kompetens.
– Man måste ha flygteknikercertifikat för att få jobba med flygplan. Jag tog mitt 1947 och har jobbat med flygplan sen dess. Jag har allmänt flygteknikercertifikat som gäller alla flygplanstyper upp till 5 700 kilo, oberoende av konstruktion.

Haveriutredare och rallyflyg

Under slutet av 80-talet jobbade Kurt som haveriutredare på F5.
– Jag har aldrig råkat ut för något som jag skulle vilja kalla dramatiskt under alla mina flygningar. Däremot har jag sett många flygningar som slutat illa när jag jobbade som haveriutredare.

Många timmar i luften har det blivit för Kurt. Han har varit en skicklig segelflygare och även tävlat inom rallyflyg med motorflygplan.
– Rallyflyg innebär att man ska flyga och hitta mål och positioner i terrängen, landa på olika landningsplatser och göra det inom en utsatt tid. Ofta var vi en pilot och en navigatör, men ibland flög jag själv.

Många vändningar över Söderåsen

När Kurt skulle ta utmärkelsen silver-C i segelflyg fick han sin beskärda del av Söderåsen!
– För att få utmärkelsen silver-C ska man flyga en distans på fem mil, göra en höjdvinst på 1 000 meter och kunna ha en uthållighet på fem timmar i luften. I fem och en halv timme flög jag fram och tillbaka på de uppvindar som bildades över Söderåsen vid Norra Vram. Jag var hela tiden 100 meter över terrängen och ja, det blev ganska många vändningar under denna tävlingsflygning, skrattar Kurt.

Idag flyger han inte längre. Med sina 87 år anlitas han fortfarande som tekniker, men flygandet har han lagt på hyllan. Hustrun, barnen och svärsönerna gav honom ett nytt intresse när han pensionerades: golfandet!
– Ja, så kallas det när man flyttar den vita bollen. Jag golfar en gång i veckan och deltar i seriegolf för 75+-åringar. Man träffar så otroligt mycket folk med olika intresse och bakgrund.

Lite på skoj säger Kurt att det mesta gått utför med Flygvapnet sen han gick i pension 1992.
– Jag har inte besökt min gamla arbetsplats många gånger sen jag slutade 1992. Man tappar snabbt kontakten, men jag har fullt upp som pensionär! Klubbens flygplan ska ses till, och det är ett omfattande pappersarbete när man sysslar med flygplansteknik. Och den vita bollen ska skjutas iväg i gräset, så jag har att göra, avslutar Ljungbyheds mest kända doldis.