Tuberkulos – svårt gissel ökar åter

Tuberkulos är ett gissel för människor. Så har det varit ned i forntiden. I Sverige försvann sjukdomen så gott som helt. Men från 1980-talets slut ökar antalet insjuknade.

”Tuberkulos är troligen lika gammal som mänskligheten, kanske äldre”, hävdare Britt-Inger Puranen i sin doktorsavhandling.

I Medelhavskulturerna var tuberkulos tidigt en utbredd sjukdom. Det visar arkeologiska fynd, som hos de gamla egyptierna. Vanställda kroppsdelar bl a ryggrader vittnar om detta. Sådana fynd har även gjorts från yngre stenåldern. Tuberkulos är spridd i världen. I Indien finns beskrivningar från 1100-talet f v t. Första litterära vittnesbörden om tuberkulos i västvärlden finns hos Herodotos (485 – 425 f v t). Han berättar om en persisk general som föll av sin häst med ”blodstörtning”. Bibelns ”Moseböcker” har beskrivningar av tuberkulos. Även i Kina beskrivs tuberkulos, men visar att kineserna var framgångsrikare än västerlandet vid bekämpning av sjukdomen.

Via Europa spreds tuberkulos till Norden. När kom sjukdomen till Sverige? Puranen nämner någon gång mellan 600- och 800-talet. 1100-talet nämns efter arkeologiska utgrävningar.

Då människor trängdes samman i ohygieniskt boende, fattigdom och då näringsbrist rådde så ökade tuberkulosen. Det var delvis en ”social sjukdom”. Samhället stod maktlös. Räddningen blev Robert Kock (1843 – 1910), som upptäckte tuberkulosbacillen. Därmed togs verkningsfull medicin fram. Kampen kunde tas upp i bl a Sverige. Det handlade om sociala och medicinska insatser, även kraftfulla åtgärder mot spridning av sjukdomen. 1904 bildades ”Svenska nationalförsamlingen mot tuberkulos”, 1914 kom en lagstiftning som syftade till att minska spridningen. Kampen blev framgångsrik. Tuberkulosen minskade och var in på 1980-talet ner i kring 100 fall per år. Från 1988 ökar den åter. En orsak är invandringen, som för hit sjukdomen.