”Vis-Albin” – beläste unikaboxagenten

Har det funnits någon som kallats för Vis-Albin? Hur var Vis-Albin? Trots att det är 40 år sedan Vis-Albin – eller Albin Paulsson, som han hette – dog, så är inte denna originelle man glömd.

Frågorna kommer ofta från personer som flyttat till Klippans kommun, framförallt till Ö. Ljungby-trakten. De har stött på namnet och vill ha reda på mer. Det finns litteratur att tillgå. Framförallt Albin Paulssons memoarer ”Grodornas år”, som han gav ut på eget förlag. Memoarerna blev utgångspunkt för Alf Norderyds bok ”Han älskade livet”, skriven i romanform. Jan Mellhed har intervjuat Vis-Albin, Nils Arvid Bringéus och andra berättat om ”den beläste visnasaren” som vandrade runt i bygden till marknader och fester med unikabox, för att sälja vishäfte – och preventivmedel.

Albin föddes 1892 i ett torp i Boarps skog i Össjö församling. Han var äldst av fyra bröder. Fadern hette Pål Eliasson, kallad Pål Skräddare, modern Johanna Andersdotter. Tidigt visade Albin stor intellektuell kapacitet. Lärde sig själv läsa som femåring, blev ”skolans ljus” och det sades att ”socknen borde satsa på Albins utbildning”. Men så blev det inte. Det fick betydelse för Albins vidare liv. Istället för en kanske akademisk karriär, blev det ”luffande”, ”drängjobb” hos bönder, försäljning av småting. Stark var han, men inte uthållig vare sig fysiskt eller mentalt. Däremot var hungern efter kunskap stor. Han läste mycket. Blev en fruktad debattör, där han gick hårt åt kommunism och nazism.

Stor, kraftig, svartmuskig, högljudd med tvärsäkra åsikter blev en del rädda för honom, inte minst då han mörkklädd med trätofflor vandrade omkring i NV Skåne på kvälls- och nattetid till olika tillställningar där han bjöd ut sina varor.

Intellektuellt gjorde han avtryck med insändare i tidningar där han gick till angrepp mot framförallt makten i samhället. Men han skrev även ”Sagan om Bue” 1968 (där Frans G Bengtssons ”Röde Orm” var lite av förebild) och ”Grodornas år” 1970. Han dog 1974 och begravdes i Össjö.