Aprilskämt – gammal internationell sed

Den 1 april är det ”lovligt att narras”. Det är inte begränsat till Sverige. Skämtandet har långa anor. Faktiskt till före tiden då ”1 april” fanns.

Aprilskämt är belagd i skrift i Tyskland från 1500-talet. Det var uppskattat. Det förekom även i England, Frankrike, Spanien med flera. Och inte enbart för Europa. Tvärt om. Det finns i Asien och förlorar sig tillbaka i historiens dunkel. Då var det inte ”1 aprilskämt”. ”April” fanns inte då. Men – som etnologen Jan-Öjvind Swahn framhåller – skämtandet skedde ungefär vid samma tid på året. Varför började skämtandet? Det vet man inte.

Vanligaste ”aprilskämt” var länge att locka någon till att göra en resa. Vid den snöpliga återkomsten hade vännerna roligt.

Aprilnarrandet dök sent upp i Norden, till Sverige på 1670-talet. Dagspressen tog upp aprilskämtandet på 1800-talet. Då handlade det om att locka många till att göra något.

Bland sentida lyckade skämt kan nämnas Göteborgs-Postens meddelande 1950 att Öland lossnat från sitt underlag och drev mot Småland. Det ”gick hem”, precis som då kände radio- och TV-mannen Kjell Stensson 1960 på sin trycka skånska dialekt upplyste att alla kunde få färg-TV, som få då hade. ”Klistra en nylonstrumpa över svart-vita bildrutan, så blir det färg-TV.” Många gick på skämtet.

Idéer kan bli för ”bra”. Så ansåg Helsingborgs Dagblad. Bakgrunden: F5 hade sått gräs. Ryktet sa att gräsfrö ”hamnade” i trädgårdar i bygden. Gräset sas ha egenheten att bli lysande vid svag belysning, som t ex från månen. Syndarna skulle lätt avslöjas – de som grävde om gräsmatten direkt efter den 1 april. Risk fanns att oskyldiga skulle drabbas. Därför ströks skämtet.