Sommartid – Sverige var först

Sommartid avslutar, normaltid kommer – i oktober. Sverige var det land som blev först med sommartid, den 15 maj 1916.

Utnyttjas sommarens ljus på bästa sätt? Den diskussionen satte USA:s ambassadör Benjamin Franklin igång 1784. I en skrivelse framhölls: ”Man borde stiga upp tidigare på sommaren.” Nämnde dock att han själv ”steg upp vid 12-tiden på dagen”. Inget skedde förrän 1895. Då föreslog politikern Georg Vernon Hudson att ändra tiden under sommaren ”för att ge arbetare mer användbar fritid efter arbetets slut”. Tanke och föreslag är ett, handling är något annat.

Först då byggmästare William Willet i Chelsea i London tog upp och drev frågan hände något. Han ansåg att ”hela civilisationen stiger upp en eller två timmar för sent under sommaren” och ville tidigarelägga dygnet med 80 minuter. Han fick gehör 1908. Då togs frågan upp i engelska underhuset. Förslag på lag lades, en kommitté tillsattes. Det drog ut på tiden. Första världskriget kom. Då ”upptäcktes sommartid”, därför att pengar fanns att spara om ljuset utnyttjades. Kommittén föreslog att dygnet började en timme tidigare. Så blev det. Idén spred sig runt om i världen.

Den 17 maj 1916 antogs en lag i England, som trädde i kraft den 21 maj. Sommartid var infört. Dock hann Sverige före. Den 12 maj 1916 beslöt svenska regeringen införa sommartid, från den 15 maj, mellan 15 maj och 30 september. Sommartid användes bara under världskrigen. Från 1980 infördes åter sommartid i Sverige, mellan april och september och från 1981 från mars. EU började med sommartid 1996, mellan första söndagen i mars till sista söndagen i oktober. Så blev det även i Sverige.