Simkunnighet – nödvändig ”krigarkunskap”

”Krig” har forntida anor. Till en ”krigares utrustning” hörde simkunnighet, som broar och landstigningsbåtar gjorde mindre viktig. Idag förväntas alla medborgare kunna simma.

”Krigares” simkunnighet var av­görande för framgång då broar och övergångar saknades. Att simövningar ingick i krigsundervisningen visar 5 000-åriga bilder från Egypten, som inspirerade övriga till att lära sig simma. Även vikingarna tränade simning. I deras idrottsliga kamper ansågs kappsimning som förnämst.

Om de ”nordiska krigarnas” simkonst berättar Olaus Magnus i sin märkliga bok, bl a med kapitel som ”Hur ryttare simmar över vattendrag”, ”Om skickliga simmare”.

Redan på romartiden anlades badhus – så kallade terminaler – som blev samlingsplatser. Att uppföra badstugor spreds i Europa och kom till Norden på medeltiden. ”Lögardagar” infördes – ett ord från isländskan som betyder ”bad”. Men badsnusk började, omoralen blommade, särskilt med ”tvåmansbadkar”. Badstugorna förbjöds 1725. ”Smutsåldern” inträdde, utbredningen av sjukdomar ökade. Men opinionen svängde. Tysken Gut Muths lärobok i simning 1798 blev avgörande. Uppsala simsällskap bildades redan 1796. ”Lorentzska badinsrättningen” öppnade 1832. Det propagerades för simkunnighet. Första simmagistern promoverades 1827. Men simkunnig­heten minskade. Åtgärder vidtogs. Svenska livräddningssällskapet bildade 1898. Bara drygt 10 procent av ung­domarna kunde simma. Simfrämjandet skapades 1935. Svenska OS- och VM-guldmedaljören Arne Borg engagerades för att propagera för simkunnighet. Han kom till Klippan 1947 i sin rundresa i landet och höll show i Bäljaneå vid kommunalbadet, nedanför Badvägen, i Tvärby IF:s regi.