Koleran slog hårt – men Åby skonades

1800-talets asiatiska kolera dödade fler människor än medeltidens digerdöd. Men Åby skonades från koleran. Kolera finns i världen. Motmedlet är god hygien.

Kolerans urhärd finns i Indien. I Euro­pa ansågs: Sjukdomen är tropisk och kommer inte hit. Så hade det varit till 1817. Då fick koleran ett utbrott, spred sig, kom till Persien 1821, via rysk trupp till Ryssland 1829, fick stort utbrottet 1830 på marknaden i Nizjnij-Novgorod där människor dog. Inkubationstid var: Dagar till timmar. Sjukdomsutbrott kom snabbt.

Koleran spreds till Europa via Polen, till England och vidare. Via engelskt fartyg drabbades Norge 1832. Sverige ”höll andan”. 1834 kom koleran till Göteborg, via en timmerman från en karantän. Pani-ken spred sig, läkare och myndigheter var lamslagna. Från Göteborg flydde ett resande teatersällskap till Jönköping, dit koleran fördes. Jönköping drabbades hårt. En sjättedel av befolkningen dog. Mellan 1834 och 1873 drabbades Sverige av nio koleraepidemier, som sedan försvann ur landet.

Ingen visste orsaken. Astronomiska och meterologiska orsaker nämndes. Så upptäcktes att vatten som togs ur en brunn gav sjukdom, men inte från annan brunn. Koleran var vattenburen. Läkaren Robert Koch upptäckte bacillen – ”kommabacillen”. God hygien hjälpte. Kolera var en mag- och tarmsjukdom.

I Åby (Klippan) noterades 1831 att sjukdomen närmade sig Europa. Åtgärder vidtogs: Kronans sjukhus på Herrevadskloster skulle användas, ”reservhus” och ny begravningsplats utsågs i Smålarp, tillsynsmän i alla byar. Åby fick inget kolerafall då. 1873 kom koleran till Skåne i en ny epidemi. Åby drabbades – av ett fall: Postmästaren.

Det finns idag kolerahärdar i världen – men även botemedel.