Ogödslad äng ett kulturarv – slås bäst med lie

Av äldre tiders ogödslade ängsmark återstår bara fragment i Söderåsbygden. Det är ett kulturarv värt att bevara – som sker ideellt. Dessutom en artrik ängstyp.

Medeltiden var ängsmarkens glansperiod och mycket viktig för boskapsskötsel. Där skördades vinterfoder åt djuren och gav bete. Med början på 1600-talet försvann ängsmark allt mer, som en följd av ökat befolkningstryck, behovet av mer mat. Ängsmark togs i bruk som odlingsmark. Efter 1800-talets skiftesreformer, där de gamla byarna splittrades, så blev ängsmarken allt mer till åker. På 1860-talet fanns dock två miljoner hektar ängsmark kvar. 1960 var arealen ner i 550 000 hektar. Sedan försvann allt mer, mest till trädplantering. Annat fick växa igen. Men några små ogödslade, artrika ängsområde fanns kvar. Klippanbygdens Natur gjorde en inventering i kommunen och hittade några små ogödslade ängar. En var Räfshalen, i Riseberga, som arrenderades och hävdades från 1985. Idag en artrik äng i gammal stil med slåtterarbete varje år – givetvis dominerar lien, även om maskinen kommit med. Det brukar sägas att denna typ av ängsmark har kring 50 arter per kvadratmeter.
I Perstorp finns ”Andréassons äng”, som också hävdas genom slåtter med lie. Vid senare inventering kunde Leif Sigbo omtala att kring 300 växtarter finns på ängen. Även i Svalövs och Åstorps kommuner finns slåtterängar av gammalt snitt. Men bevarandet av en ogödslad äng är både en kulturgärning och en källa till glädje med sina många växtarter, inte minst blommor.