Står bredbent på jorden!

Han har turnerat med band som The Ark, Takida, Ceasars, Teddy-bears Sthlm samt Electric Boys och spelar numera bas i rockbandet Bonafide. Utöver detta producerar han musik åt andra i sin studio i Klippan. Med andra ord — han lever ett riktigt rock´n´roll liv. Men vilda fester och kraschade hotellrum är inget som tilltalar Klippanbördige Martin Ekelund.

Vi träffar Martin Ekelund i hans studio i Klippan där han just avslutat en inspelning med rockbandet South Harbour Ringers. Vi går lite rakt på sak och frågar om han lever eller har levt något rockstjärneliv?
– Nej, jag fattar inte hur folk orkar, det är klart man dricker några öl vid spelningar men det är inte riktigt min melodi att vakna upp dagen efter och må jävligt dåligt. Man är ute på turné i kanske tre veckor och bor i princip i bussen och trampar på varandra – då orkar man inte hålla på och festa. Jag har aldrig varit någon festsnubbe och kommer aldrig att bli det heller.

– Folk tror att man ska uppföra sig på ett visst sätt för att man spelar i ett rockband. När jag inte för så längesedan spelade med Bonafide i Västerås och skulle ta in på hotell sa ägaren till oss att vi fick lov att kasta ut tv:n från fönstret om vi ville. För några år sedan hade nämligen den gamle artisten Martin Svensson gjort det så jag tror hotellet var ute efter lite publicitet.

Var kommer ditt musikintresse ifrån?

– Förmodligen från familjen. Min släkt har hållit på med musik ända sedan 1800-talet och några av dem lär ha varit hyggligt kända i Sverige på den tiden. Så jag ska inte vara den som lägger ner musiken. Föräldrarna tryckte in en på kommunala musikskolan här i Klippan, men det är ju klart att jag själv också velat hålla på med musik.

Har du haft något annat jobb?

– Jodå, jag har varit truckförare och så har jag suttit på kontor. Men jag har svårt för när dagarna blir för inrutade. Jag har ju ingen utbildning och då är det ju bara fabriksjobb som återstår. Jag är lycklig varje dag som jag kan leva på musiken. Men om jag inte skulle hållit på med musik så skulle jag nog vilja sitta på kontor igen – jag gillar att organisera. Det var nog därför som jag blev turnéledare för The Ark. Jag har alltid tyckt om att ha ansvar.

Oj, turnéledare till The Ark! Hur blev du detta?

– Det var genom ett bananskal. Och det bananskalet hette Micke Gustavsson, även han från Klippan. Micke jobbade som ljudtekniker åt The Ark. När mitt vikariat på DHL närmade sig slutet ringde han upp mig och frågade om jag hade lust att bli The Arks turnéledare. Jag sa ja direkt utan att jag egentligen visste vad det handlade om. Det visade ju sig att jag bland annat skulle ha hand om gager och avräkningar. Jag kommer ihåg att jag satt i min studio: Vad fan är detta? Sedan var det mycket arrangörer som försökte lura en hela tiden, speciellt i Italien, genom att lägga på extrakostnader. Men det gick rätt bra, annars hade de ju inte behållit mig i sex år.

Jag har läst att din tid som turnéledare för Takida var rätt traumatisk?

– Två turnébussar började brinna två dagar efter varandra. Första gången var hysteriskt, mitt på Autobahn i snöstorm och bussen brann ner till grunden. Vi satt på ovanplan i en dubbeldäckare då chauffören plötsligt bankar i taket och skriver ”out of the bus”. Vi fick en ny buss från samma bussbolag och när jag höll på vid scenen på nästa spelställe kommer en av killarna från Takida springandes och säger att bussjäveln brinner igen. Jag sprang dit och försökte få ut grejor men det var som ett mjölkpaket där inne. Efter det blev det ingen ny buss från det bussbolaget.

Blev basist i rockbandet Bonafide

I samband med att the Ark splittrades började Martin Ekelund som basist i bandet Bonafide som låter som en blandning mellan AC/DC och Led Zeppelin.
– Mitt tidigare band Waterdog var mitt skötebarn i 15 år, men att få vara med i Bonafide såg jag som en belöning. Jag fick en chans att vara rockstjärna igen.

Att spela i Bonafide innebär mycket turnerande, Martin var borta i princip hela mars månad. I veckorna var det spelningar och på helgen inspelningar i den egna studion.

Har du något särskilt turnéminne?

– Det var när jag var med The Ark på deras englandsturné tillsammans med The Darkness och Juliette Lewis. Vi hade jävligt roligt! Jag är väldigt förtjust i Juliette Lewis och det var kul att få umgås med henne i tre veckor. Jag är inte typen som blir ”starstrucked” men där blev jag det nästan. Två år senare ser jag henne komma gåendes och bli intervjuad. Då skiter hon i tv-intervjun och sprang och kramade mig. Sedan minns jag särskilt när jag var och spelade i Lettland med mitt gamla band Waterdog. Jag kan inte fatta att vi spelade för 7000 personer. Det var magiskt bra där ett tag! Folk pekade när man gick på gatan, det var en bisarr känsla!