Ringduvan – skygge barrskogsfågeln en byfågel

Ringduvan är en märklig fågel, som utvecklats från skygg barrskogsfågel till en obesvärad by- och stadsfågel som gärna häckar i parker mitt i by- och stadskärnor – som i Klippan.

Ringduvan (Columba planumbus), stor och grå med vita markeringar på båda sidor om halsen, som liknar en halsring och har gett duvan dess namn, är en fågelart med radikalt förändrat beteende.

Ringduvan kom från Mellanöstern till Europa. Tät barrskog var dess häckningsplats, gärna vid fält. Fågeln var så skygg att den lämnade boet vid minsta störning. Kom hit för 9 000 år sedan, följde trädutvecklingen i landet. Idag finns en miljon ringduvpar i Sverige, flest i södra delen.

Utbredningen var snabb. I zoologiprofessor Sven Nilssons bok ”Skandinavisk fauna” från 1858 beskrivs häckning av ringduva i Skåne som ovanlig. Redan på 1890-talet var den allmän. Bidragande var läplanteringar med barrträd vid åkrar.
I England sågs förändrade beteenden
först. Häckning skedde nära människor, i byar och städer – i Lund först i Sverige 1938.

Ringduvan är idag en tolerant fågel, häckar nära människor, trafik och annat – i Klippan i de glesa träden vid Storgatan. Ringduvan ses ofta lågflygande längs Storgatan till och från boet.