Odlade jorden – vår viktigaste resurs

Folkmängden ökar, mer mat behövs. Krav ställs – inte minst i Söderåsbygden – på kvalité, ekologisk- och närodlad livsmedel. Men prima åkerjord förstörs…

Människan var jägare/samlare i 2-3 miljoner år, odlare i 15 000 år och industriidkare i 200 år. Principen ”bruka-vårda” övergavs i mitten av 1900-talet; åkermark utarmas, förgiftats, behandlas respektlöst, ses som oändlig. Prima åkermark bebyggs. Dock produceras mer på mindre yta, maskiner ersätter människor. Brukandet är i en negativ spiral.

”Idag ses den katastrof vi går mot, om inget radikalt händer. Odlade jorden är vår viktigaste resurs”, säger miljölärare Mårten Aronsson.

Jordbrukare/boskapsskötarkultur blev ”stenåldersrevolution”, som öppnade för civilisation, som började för 15 000 år sedan i ”bördiga halvmånen” i Asien, kom till vårt land 9 000 år senare. Stenåldersbonden odlade korn och veta på svedjebruk, som lämnades efter två år. 10-20 år senare återkom bonden, svedde, odlade och lämnade. Kreatursgödselbruket var idén som gav permanent åkerbruk, byar med fast struktur.

Nya redskap, träda och gödselbruk gav fast åkerbruk, ängsbruk med hägnadssystem. En jordbruksform som stod sig till skiftesreformen på 1800-talet.

Ökat befolkningstryck gjorde att allt sämre marker odlades upp. Det räckte ändå inte. På 1870-talet kom emigrationen igång.

Mellan 1920- och 40-talet var åker-arealen som störst – 3,8 milj. hektar. Nu finns drygt 2,6 milj. ha. Småjordbruk försvann. Jordbrukets specialisering, kraftig gödsling, besprutning ger överskott motsvarande 0,5 milj. ha, som kostar en miljard kronor att exportera. Drivmedel är ett alternativ. Ekologisk odling, som kräver mer areal, ett annat.