”Egnahemstomter” – börjar åter uppskatta

Hur motverkas emigrationen och att få lantarbetare att flytta till städerna? En 1900-talsfråga. Svaret blev: Inrätta egnahemslån, för mindre jordbruk och för ”villor med stor tomt”, som i Klippan.

Lantbruket rationaliserades, lantarbetare blev arbetslösa. Det ledde till emigration och inflyttning till städer. Det behövde motverkas. 1899 tillsattes en ”Egnahemskommitté”, som fick se sitt förslag om egnahemslån till ”mindre bemedlade jordbrukarhushåll” införas – från 1904. Lantarbetare kunde ”bli sina egna”. En viktig roll i sammanhanget spelade ”Nationalföreningen mot emigration”, som grundades 1907 och gav ut tidningen ”Hem i Sverige”. 1907 bildades ”Statens jordförmedlingsfond”, så att lån kunde ges till av- och utstyckade jordbruksfastigheter. 1918 kom ”Ensittarlagen”, som låg i linje med fondens strävande.

Egnahemslån gavs inte för satsningar i stadsplananlagt område, men väl utanför. Den möjligheten hakade mindre kommuner på. Syftet var att få arbetskraft till ortens företag och att ge möjligheter till trädgårdsodling.
Expanderande Klippan behövde arbetskraft. Den 25 februari 1917 bildades ”Klippans Egnahemsförening”. En idégivare var N P Persson, Klippans Tegelbruk. Första styrelsen: Otto Borg, Gustaf Rosenkvist, Otto Lindau, Knut Ohlsson och O V Larsson, som blev ordförande. Föreningen arbetade med andelsteckning (5: -) för att få kapital, och tillsammans med företag och municipalnämnden köpa mark och sälja till ”egnahemmare”.

Ett område norr om Vedbyvägen och mellan Tvärby och Klippan köptes. Egnahemstomter lades ut, med dagens mått ovanligt stora – 2 200-1 800 kvm. Det gav möjlighet till betydande trädgårdsodling. Kvar som minne av ”egnahemstiden”: Området kallas ”Egna hem”, ”Föreningsgatan” finns och så en del ovanligt stora villatomter, som i ekologiska odlingens tid blivit allt mer uppskattade.