Ett 1600-talsförslag: Rensa Skåne från skåningar

Långt innan ”etnisk resning” var ett begrepp fanns tanken att skåningarna skulle rensas bort från Skåne och placeras i ödsliga Karelen. ”Idégivare” var Johan Gyllenstierna. Året var 1679.

Skåne blev svenskt efter freden 1658. En försvenskning inleddes. Den gick trögt. Nytt krig blossade upp: ”Skånska kriget” 1675 – 79. Efter detta krävdes krafttag. Johan Gyllenstierna, blev generalguvernör för Skåne. Han förde fram idén: ”Sänd alla skåningar till finska Karelen så att de kan kolonisera denna ödsliga del och bli en buffert mot Ryssland. Låt uppsvenskar komma till Skåne och ta över skåningarnas gårdar.”

Johan Gyllenstierna hade inget förtroende för skåningarna. Tvärt om. Han ansåg ”att de i själ och hjärta var danskar och kom så att blir även i framtiden och därmed ett hot mot Sverige”.

Johan Gyllenstierna föddes den 18 februari 1635 i Älvsjö vid Stockholm, var ogift, dog den 10 juni 1680 i Landskrona efter en sjukdom, bara 45 år gammal. Han var friherre, blev greve, riksråd och var Karl XI:s favorit och den som kungen mest lyssnade till. Blev generalguvernör för Skåne 1679, där han på ett mycket kraftfullt sätt gick in för att försvenska skåningarna. Han kallade även för ”Grov-Jan”, några sade ”Grobian”. Han var storvuxen och stark. Men framförallt hade han ett plumpt, burdust och framfusigt sätt.

Johan Gyllenstiernas vilja att rensa ut skåningarna från Skåne blev inte av. Lite på skämt och lite på allvar har undrats: Var det Gyllenstiernas död som räddade skåningarna kvar i sitt landskap? Efterträdaren på guvernörsposten, Rutger von Ascheberg, hade en annan syn på hur försvenskningen skulle gå till. Han gick mjukt fram, som kritiserades, men nådde stora framgångar. Skåne blev svenskt.