Hägnstaket – fanns 100 000 mil i Sverige

Det börjar dyka upp hägnadsstaket med snedlagda rundträd monterade i upprättstående stödträ. Det anknyter till en gammal inhägnadshistoria i Sverige.

Det fanns tre sätt att hålla boskapen från växande grödor: Vallas av herdar, tjudras eller stängas ute med hägnad. Det sista dominerade. Långt in på 1800-talet var det omöjligt att titta ut i landskapet utan att se en hägnad. Agrarhistoriker uppskattar att drygt en miljon kilometer hägn fanns i Sverige – 25 gånger runt jordklotet. Det gick åt sex kubikmeter trä till var hundrade meter hägn – totalt 60 miljoner kubikmeter. Mycket skog krävdes. I Skåne och Halland användes jord- och grusvallar, i viss mån stengärdsgårdar, som skydd. Mellan Gråmanstorps och Vedby socknar syns en sådan rest, öster om Elfdalsvallen. Carl von Linné såg hägn av ekgrenar vid genomresan av Åby 1749.

I bondesamhället fanns tidigt hägnad, som togs upp i landskapslagarna, på 1400-talet i landbostadgor, 1681 i husesynsförordningen, i 1742 års byordningsstadga och 1802 lag om rågångsmärkning mellan fastigheter. Principen var: Att stänga ute kreaturen från grödorna. De historiska markslagen var: Inägor (tomt, åker, äng) och utmark (gemensam betesmark). Då byarna ”sprängdes”, gårdar flyttades ut och blev ensamma objekt kom en annan diskussion igång. Den pågick i riksdagen i 50-tal år. Men 1857 hade frågan mognat. Lagen ändras detta år. Ett ”juridiskt lappkast” genomförs. Nu ska djuren stängas inne med hägnaden. En 500-årig rättsprincip har ändrats. Effekten blev: Hägnaderna minskade och ersattes en bit in på 1900-talet av nya materialet ståltråd och taggtråd. Dock är hägnader på väg tillbaka, men mest som udda, trivsamt och historiskt inslag vid friluftsmuseum, hembygdsbyar och villor.