Vördnadsfulle eken – en plats för viktiga rådslag

Ek är ett trädslag som blivit symbolen för trygghet. I äldre tider sågs den som ”åskgudens Tors träd”. Under ekar har i både äldre och nyare tid hållits viktiga rådslag – som i Åby 1896.

Eken är utbredd i hela Europa. Kom till Sverige för 9 000 år sedan. Två vildväxande arter ek finns. Den vanliga, kallad skogsek (Quércus Robur) och vinterek (Quércus Petrarca). Eken är garvämnesrik och står emot röta. Det upptäcktes tidigt. Redan på 1200-talet uppmärksammades eken – visserligen mest som ollonbärande träd – i landskapslagar. Magnus Eriksson gjorde till och med eken till ”kungligt regale” (kungens egendom) i landskapslagen från år 1350. Hårdaste trycket satte Gustaf Vasa. Det blev ett allvarligt brott att avverka ek. Men Gustaf Vasa införde även krav på plantering av ek. Ekträets främsta användningsområde var länge till skeppsbyggnad. Det beräknades att kring 2 000 ekar gick åt för att bygga ett skepp. Ekträet användes även för att bygga broar, trappor, ledningsstolpar, pelare m m. Förbudet att avverka ek gällde till 1834. Sedan kom annat material för båtar. Eken blev ointressant. Numera planteras åter ek. Det fick fart under ”Omställning 90”, där jordbruksmark på 1990-talet blev ekplanteringar, som hos Bjersgård godsförvaltning.

Ekens storlek och mäktighet gjorde att det ofta under dess krona hölls viktiga rådslag. Det fanns även offerplatser där. Vid kristendomens införande förstördes många ekträd. Kvar blev en del ekträd, som t ex den äldsta i landet ”Rumskullaeken i N Kvill i Småland” som antas vara kring tusen år gammal.

Ett viktigt möte hölls under ekträden söder om Klippans pappersbruk 1896. Där bildades bygdens första fackförening – Avd 17 inom Svenska Grov- och fabriksarbetarförbundet, som sedan blev Pappers avd 66.