Parken i Klippan – en 80-åring att hylla

En 80-åring kan firas i Klippan – parken eller stadsparken som det sägs. Den 30 juni 1930 invigdes ”stora, pampiga, vackra” parken, som var ett ”nödhjälpsarbete” för arbetslösa i en svår tid.

Parker är tätorters lungor och mötesplatser, ger livskvalitet, bra klimat och skapar trivsel. Till 1800-talets mitt fanns få parker, men många privata trädgårdar. 1874 års byggnadsstadga betonade parker – mest för brandsäkerhet. De blev allt mer oaser i samhällen, källor till glädje med omväxlande vegetation, ofta med musikpaviljong, scen och lekplats. Klippan tog
efter.

I Åbys (Klippans) östra utkant fanns allmänningen som blev marknadsplats från 1764 (inte 1767) till 1910. Området plöjdes upp 1912. Tanken fördes fram: Anlägg en park. Det blev nej. 1914 började kriget, odlingslotter behövdes. ”Marknadsplatsen” pekades ut. 1917 beslöts om odlingslotter där.

1920-talets lågkonjunktur djupnade. ”Nödhjälpsarbete” behövdes. Det blev allt svåre att hitta projekt. Åter kom parkfrågan upp, nu som ovanligt lämplig: Krävde manuellt arbete, inga maskiner och låga kostnader. Beslut togs. Trädgårdsarkitekt Victor Anjou tog fram förslag, trädgårdsmästare Edvin Olofsson blev arbetsledare. Den 1 september 1929 började arbetet.

Parken blev en triangel. 350 meter utmed Kloster- och Vedbyvägen, 300 meter där Marknadsvägen anlades. 180 holländska lindar och 40 lönnar köptes för 5 657:68 kronor. Ett allésystem som en ram anlades, ett monogramliknande gångsystem utformades.

Så kom andra världskriget. Parken plöjdes upp. Klippanbor fick odlingslotter. Återställandet skedde enligt ”raka linjernas” princip. 1942 fick parken en lekplats, den första kommunala. 1948 invigdes musikpaviljongen, 1954 byggdes kiosken. Kyrka var inritad sedan 1915. Den 27 november 1966
invigdes S:t Petri kyrka.