Från ”självhushållets jul” till ”köpejul”

Julhelgen – vår största helg – förbereddes tidigt på självhushållets tid. Nu, då allt köps till julen, börjar det ännu tidigare – med affärers skyltning.

”Jul” kom ur det fornvästnordiska ordet ”Jól” och innebär fest som tillsammans med ”blot” (offer) blev offerfest, som hölls vid midvintersolståndet. Så har det varit från forntid tills det blev kristen högtid och nu firas till minne av ”Jesus födelse”, den 25 december. Detta datum har dock ingen täckning i evangelierna. År 354 bestämdes att ”Jesus föddes” den 25 december, samma datum som ”Solguden” firades i Rom, som skulle neutraliseras, precis som hedniska fester kring midvintersolståndet.

Sverige kristnandes på 1100-talet. Festen och namnet blev kvar, men budskapet var nytt. Numera har julfirandets kristna innehåll tunnats ut.

Julen – som pågår till ”Tjugondedag Knut” – i självhushållssamhället hade lång förberedelse – med städning, slakt, bakning, tilllagande av festmåltiden. Tre datum kom med tiden att bli extra viktiga: Annadagen, Luciadagen och Tomasdagen (9:e – blötlägga lutfisk, 13:e – julgrisslakten och 21:e december – julmarknaden). Julseder är en blandning av hedniska, kristna, nordiska och germanska traditioner. Mest har importerats från Tyskland: Julgran, Lucia och jultomte. Däremot är adventsljus bara från 1870-talet i Sverige och med ”fyra ljus” från 1920-talet, adventskalender kom 1934. Julgranens ursprung finns i germanska trädkulturen – gran eller stänger med granruska sattes upp vid midvintersolståndet. I Sverige var det först 1890 julgran blev vanlig.

Julklapp började delas ut på 1600-talet. Då smögs det till mottagarens dörr, klappade ljudligt på, då dörren öppnades kastades gåvan in. ”Julklapp” härleds av detta. Gåvor och mat är i centrum som gjort dagens julfirande mindre till en kristen högtid och mer till en familjens ”köpejul”. Sedan slutet på 1960-talet ordnas alternativa jular, för bl a ensamstående.