Nygammalt ”folknöje” – besök på ”kondis”

Besök på konditori gav ”guldkant” och blev ett ”folknöje”. Snabbköpsbutiker, snabbmat, TV och ny ungdomskultur kom. ”Kondisbesöken” minskade.

Bruk av kaffe kom till Europa från arabiska länder, via Turkiet. På 1600-talet uppstod kaffehus, som blev enkla, kravlösa träffpunkter: Venedig 1645, London 1652 och Paris 1672. Det var i Wien kaffehuskulturen utvecklades – från 1683. Till kaffehus knöts sockerbagare. Bakelser och ”söta kakor” utvecklade kaffehusen till konditorier. Det lockade familjer, som fick ”guldkant” på vardagen. Kaffehus blev kafé.

Det tog lite tid innan ”kafé- och konditorikulturen” spreds i Sverige. Ordet ”konditori” nämns första gången 1801, men ”konditor” (sockerbagare) från 1632, i brödbageri. Näringsfrihet gav spridning till Söderåsbygden, i mitten på 1800-talet.

Äldre tiders kaféer blev ”tillflykt för skribenter, anekdotjägare, stadssladdrare, politiska kannstöpare och spelare”, beskrivs från Wien. Tidningar fanns. Rekordet är från 1913 med 251 prenumerationer. Nya inslag kom, t ex biljard. På 1880-talet beskrivs kaffe och kaféer ”som oumbärligt för tillvaron”.

Kaféer blev konditorier, där alla samhällsgrupper kunde umgås.

Så stannade allt upp, som i Sverige. TV, snabbköpen och nya vanor för ungdomar bidrog. På 1960-talet fanns över 5 000 konditorier i Sverige, år 2 000 bara 1 300. Det har dock vänt. ”Kondisbesöken” ökar.