Familjeföretagare i fjärde generationen

Han har arbetat på familjeföretaget Klippans Yllefabrik i hela sitt liv. Och tillsammans med hustrun Eva så bor han också i samma fastighet där företaget finns. Men Gösta Magnusson har sett världen ändå. Det har om inte annat arbetet sett till.
– Den internationella delen av jobbet har varit fantastiskt kul, inte minst att kunna bygga upp en verksamhet i ett annat land, som vi har gjort i Lettland.

När konjunkturen sjönk i början av 90-talet var det några tumultartade år för Klippans Yllefabrik. Räddningen blev att flytta produktionen till Lettland och dess huvudstad Riga, där Gösta Magnusson köpte en garn- och plädfabrik. Idag omfattar företaget 145 anställda: 15 i Klippan och 130 på andra sidan Östersjön.

Barnen arbetar som chefer

Även om Gösta, som är fjärde generationen som driver Klippans Yllefabrik, har arbetat hela sitt yrkesverksamma liv på företaget, så var det aldrig någon självklarhet att barnen Pernilla och Petter skulle göra sin pappa sällskap. Sedan tidigt 2000-tal är så emellertid fallet. Dottern Pernilla är marknadschef, medan sonen Petter är ekonomichef.
– När de var yngre hette det nästan alltid att de inte ville arbeta i pappas gamla företag, men de har ändrat sig, och det är jag så klart glad för. Det blev en liten nytändning för mig personligen när de kom in i verksamheten. De är dessutom specialister inom varsitt område, så de kompletterar varandra bra och går inte i vägen för varandra heller.

Bytte sortiment

Gösta har inte bara flyttat tillverkningen utomlands – han har även under sina snart 30 år som VD hunnit med att byta ut produktsortimentet helt och hållet.
– I mitten av 80-talet sjönk garnmarknaden nästan i botten, och vi fick styra om till filtar, plädar och hemtextilier.

En satsning som inte visade sig vara så dum alls – den tillsammans med köpet av den lettländska fabriken räddade Klippans Yllefabrik. Idag är man ett välmående företag igen, vars produkter säljs i många länder världen över.
– Vi hade en svacka efter finanskrisen 2008, men nu är vi tillbaka på de nivåer vi befann oss innan den inträffade.

Genuin Klippanpåg

Gösta fyller 64 i år och tar numera ett år i taget när det gäller hur länge han ska arbeta kvar som VD. Just nu är tanken att i alla fall vara kvar ett och ett halvt år till, till 65-årsdagen. Sedan får man se vad som händer. Under en tioårsperiod hade Gösta och Eva en lägenhet i Malmö, annars har han varit Klippan trogen.
– Jag trivs här – jag är ju genuin Klippanpåg i fjärde generationen.

Musik, böcker och resor

Trots att han bott i Klippan i alla år har Gösta aldrig varit aktiv inom föreningslivet eller politiken. Hans stora passioner i livet är resor, musik, och att läsa böcker om historia i allmänhet och andra världskriget i synnerhet. Musikstilen som ligger honom varmast om hjärtat är jazz.
– Både min far och min farbror var stora jazzlyssnare, så det har jag med mig sedan många år. Tyngdpunkten ligger på lite modernare jazz. På senare år har jag även börjat lyssna på opera. Jag gillar känsloutspelet som finns både i operan och jazzen.

New York och Tokyo

Om vi då ska gå tillbaka till resandet igen – vilka är favoritresmålen? Det visar sig vara två storstäder som sticker ut framför övriga.
– Det är ju en klyscha, men New York är svårslaget. Tokyo är också fantastiskt. Jag var där för första gången för 15 år sedan, och då var det en väldigt strikt och konform stad, men på senare år har den exploderat och blivit supertrendig med en väldig brokighet, inte minst när det gäller mode och design, kanske lite på samma sätt som New York.

Men Gösta åker inte bara till storstäder. Arbetet har tagit honom till platser han aldrig skulle besökt annars, och han har träffat människor man inte träffar som vanlig turist.
– Nu senast var jag på Nya Zeeland och träffade fårfarmare. Det är otroligt kul att få lära känna dem och deras familjer.

Framtiden

Vad tror då Gösta om framtiden för Klippans Yllefabrik? Finns det någon risk för ytterligare en strukturomvandling liknande den han själv fick genomföra?
– Det är nog inte omöjligt. Historiskt sett har textilindustrin försvunnit från alla länder där utvecklingsnivån når en viss punkt, och det är ganska troligt att det kommer att ske i Baltikum inom en inte alltför avlägsen framtid. Då blir det kanske tal om att flytta produktion till Asien till exempel. Men det dröjer nog ett bra tag dock – jag ska nog klara mig ifrån det där, skrattar han.