”Svenska kalendern” – blev årstidsbunden

Det fanns en tid då kalendern i Sverige hade månadsnamn som anknöt till dominerande aktiviteter under de olika månaderna, som dock inte stämde med årstiden i vårt avlånga land.

Romarrikets första kalenders månader hade nummer. Sedan kom ”Julianska kalendern” där bland annat gudanamn fanns med. Sedan tog ”Gregorianska kalendern” över. Dock fanns nationella namngivningar på årets månader, som den svenska kalen-dern en tid hade med början på 1570-talet, med enstaka ”egna namn”. Det var en form av kompromiss. I Sverige var man ovillig att gå över från ”Julianska kalendern” till ”Gregorianska kalendern”, men det skede 1753. Uppdraget att utge kalendern fick ”Vetenskaps-aka-de-mien”.

Kalenderns svenska namn började med Tors månad, som var en hyllning av Asaguden Tor. Sedan följde i tur och ordning: Göjemånad, Vår-månad, Gräsmånad, Blomstermånad, Sommar-månad, Hömånad, Skördemånad, Slaktmånad, Vintermånad och Julmånad. Eftersom Sverige har lång sträckning blev det t ex inte vår på samma tid i hela landet. Även övriga beteckningar hamnade i en del fall ”fel”. Därför beslöts återgå till romarrikets namn.