Arbetarrörelsen – sen i Söderåsbygden

Tre tunga händer låg över Åbybygden: Brukspatronens, friherrens och kyrkoherdens. Nyheter motarbetades, särskilt folkrörelser. Dock bröt arbetarrörelsens fackliga gren igenom 1896.

Arbetarrörelsen består av en facklig och en politisk gren. Den fackliga kom först – som berör vardagen och framförallt lönen. Den politiska pekar ut och beslutar om färdriktningen. Mönstret blev: Först fackliga delen, sedan politiska. Så även i Söderåsbygden och i Klippan (Åby). Så länge Sverige var ett land av bönder, torpare, statare med flera fanns inga förutsättningar för fackföreningar. Den kom med industrialismen.
Industrialismen kom sent till Sverige. Typograferna blev först med fackförening – 1846. Klippan gick tidigt över från manufaktur till industrialism. 1832 invigdes Sverige första pappersmaskin. Bruket blev industri.
Men facket kom först 1896. Ingen hade vågat driva tanken. Men det gjorde ”en utifrån” – Johan Magnus Lindahl, 27-årig extra stationskarl i Klippan. Bildandet av fackförening fick ske i ekbacken vid pappersbruket, från en sten. Brukets mark fick absolut inte beträdas och tillsammans med friherren på Bjersgård satte de stopp ”för socialismen” – trodde de. Tillsammans ägde de mesta marken.
Det blev 41 som skrev in sig som medlemmar i fackföreningen – Sverige Grov- och fabriksarbetarförbud. De blev avd 17. Senare Pappers avd 66, idag landets äldsta ”pappersfack”. 2016 kan de firade 120 år.
Arbetarkommuner följde. 1889 bildades Sveriges socialdemokratiska arbetarparti. Målsättning var ”En arbetarkommun i varje kommun”. Stor betydelse för bygden fick mötet i Nackarps dal i Röstånga 1905. Enligt tidningen Arbetet kom 5 000 besökare. Hjalmar Branting höll tal. Redan 1904 bildades Klippans, 1905 Åstorps och 1917 Perstorps arbetarkommun.