När Le Mat-pokalen kom till Klippan

Legendarisk, mytomspunnen, åtråvärd, Le Mat-pokalen är det som varje ishockeyspelare i Sverige vill lägga händerna på.

Men pokalen har mått dåligt och har nu fått sig en rejäl ansiktslyftning av Leif-Åke Andersson på Guld o silversmedjan i Klippan.

Pokalens historia
Till OS i Antwerpen 1920 fick amerikanen Raoul Le Mat den Svenska Olympiska Kommittén att satsa på ett svenskt ishockeylag. Laget, med Le Mat som coach, bestod av bandyspelare som slutade på en fjärdeplats i turneringen. Här föddes den svenska
ishockeyn och året efter, 1921, började man spela matcher i
Sverige. Le Mat pokalen togs fram till SM 1926. Pokalen har förändrats genom åren och bland annat kompletterats med ett lock med korsade ishockeyklubbor samt en sockel.

Nytt vandringspris
Efter förra årets guldfirande blev Le Mat pokalen illa åtgången. En pensionerad kollega till Leif-Åke, som sitter i hockeyför­bundets styrelse, kontaktade honom och frågade om han kunde dels laga den trasiga pokalen och dels skapa en replik eftersom original ska placeras i en monter i Stockholm.
– Det är givetvis en fjäder i hatten och viss prestige med sådana här jobb. Det är ett även ett bevis på yrkesskicklighet att få förtroendet att både laga Le Mat originalet och skapa en replik som ska bli den nya vandrings-pokalen. Skillnaden är att nu ska vinnarna graveras på sockeln istället. Drömmen är förstås att få leverera pokalen till Ängelholm från Klippan, berättar Leif-Åke.

Leif-Åke är en guldsmedsmästare med över 50 år inom yrket och kunnig silversmed.
– Den nya pokalen är en gammal pokal från 1958 som är inköpt på auktion för 5000 kronor. Det skulle kostat 50 000 kronor att gjort en ny. Jag har bytt fot, fixat locket, slipat och försilvrat om den så den ser ut som ny. Att vara silversmed är tyvärr ett utdöende släkte, förklarar Leif-Åke.

Stort hockeyintresse
Förutom att vara guldsmed är Leif-Åke en stor Rögle­supporter och även om han själv aldrig spelat aktivt så har han spelat på isarna hemmavid under uppväxten.
– Det var fotboll om somrarna och ishockey under vintrarna. Vi skottade isen själva och när det blev mörkt startade vi mopederna och lät ljuset från framlyktorna lysa upp isen. Ingen hade hjälm på den tiden utan vi hade endast benskydd när vi spelade, berättar Leif-Åke.

Att följa Rögle är något speciellt.
– Efter en Röglevinst är man glad lång tid efteråt. Att dela glädjen med andra på plats är något speciellt. Ishockeyn förbrödrar, alla pratar med varandra och det är generationsöverskridande med familjer, gamla som unga som alla delar samma intresse. Alla kan titta på ishockey och det har satsats på kvalitet och det är varmt och skönt på läktaren, avslutar Leif-Åke.