Sportlovet står för dörren
Från vintersport och idrott till upplevelser och kultur, så kan sportlovets utveckling beskrivas.
Ordet ”sportlov” finns belagt från åtminstone 1940. Några år tidigare hade regeringen börjat ge skolor tillåtelse att omfördela lovdagar från pingst- och påskloven så att de kunde anordna en hel veckas ”vårterminslov”.
Att göra realskolor och läroverk till en plats för idrott och fysisk fostran hade varit föremål för utredning redan vid 1900-talets början, men det var först genom en reform 1928 som idrottsdagar blev obligatoriska och gymnastik infördes på schemat.
Forskningen om sambandet mellan idrott och hälsa växte under mellankrigstiden och i Sverige började idrottsfysiologisk forskning bedrivas 1940. Friluftsdagar infördes i skolorna från 1942 och både kommunerna och föreninglivet engagerade sig för att erbjuda sportlovsprogram, så att eleverna kunde vara ute och idrotta där de bodde.
Fokus låg från början på vintersport, antingen genom utövande i hemorten eller genom resor till de svenska fjällen. Genom åren har inslagen utvecklats i riktning mot mer allmänna fritidsaktiviteter (också inomhus) och inte enbart sport.
Kommunerna anordnar numera aktiviteter med brett utbud. Idrottandet har däremot blivit en allt mindre del av utbudet till förmån för upplevelser och inomhusaktiviteter.
Bilder från Axel Blomgrens arkiv samt Egon Ragnbos fotoarkiv
