Kvickroten – nyttigt ogräs

Ett mångsidigt nyttigt ogräs. Så kan kvickrot beskrivas. Växten har rykte om sig att vara svårutrotad. Genom århundraden har kvickroten använts från mat till medicin. Ja även till att binda flygjord.

Namnet kommer ur fornsvenska ordet ”kvikk”, som betyder ”rörlig” och syftar på snabbt växande rotsystem, som kan bli stort. På en kvadratmeter har uppmätts 1 000 meter kvickrotsrötter – från en rot. Rötterna är också den mest användbara delen på växten. De kan torkas, malas till mjöl för bak. Mjöl har blandats med vatten och blivit ett bra klister. Rötterna har rostats till kaffesurrogat. Sockerhalten är hög – faktiskt högre än i sockerbetor. Det har gjort att det kokats sirap, gjorts dricka och brännvin.

Av äldre litteratur framgår att kvickroten är ett utmärkt kreatursfoder. Men även till att täcka tak med. Kvickrot är i klass med halm. Fram till 1900-talet användes växten till bland annat detta. Och ännu en bit in på 1900-talet användes kvickrot till att förhindra jorderosion. Där är växten överlägsen de flesta andra växter. Rötterna bildar ett nätsystem.

Medicinska effekten är god. Kvickrot har antibiotisk och urindrivande verkan. Roten anses även förebygga sten- och grusbildning i njurar och blåsa. Inom folkmedicinen har växten använts till mycket.

Så sent som på 2000-talet kan i Bonniers lilla behändiga växtbestämningsbok läsas ”Tips för hemmabruk” där recept för ”svettdrivande medel vid förkylning” presenteras. Det handlar om att ta en tesked blommor i en kopp hett vatten, låta det dra i 10 minuter.

Det även nämns att kvickrot är vitaminrik och kan med fördel göras saft av – för att ha som beredskap vid förkylning.

Kvickrot är idag ingen uppskattad växt, utan närmast avskydd. Men så har det inte varit genom århundraden.