En sista hälsning

När Klippanbon Karin Ottosson läste att Söderås Journalen i samarbete med Guld & Silversmedjan tävlade ut deras smycke Sara-blomman tycke hon att dottern Sara Eddebrant förtjänade den mer än någon annan. Karin var nämligen svårt sjuk i cancer, och tyckte att Sara skulle ha Sara-blomman som ett minne och ett tack för det stöd hon gett under hennes sista tid. Den 19 augusti somnade Karin in, omgiven av familjen.

Karin Ottosson orkade aldrig skriva något eget brev, men maken Villy, sonen Rickard och systern Margareta gjorde det istället. Sara visste därför ingenting om sin mammas sista önskan när hon fick beskedet att hon vunnit tävlingen.
– Det var verkligen överväldigande och mycket känslosamt. Mamma har alltid ställt upp för mig, och därför var det självklart för mig att ställa upp för henne när hon behövde det som mest.

Smultronställe i Torekov

Saras pappa, bror och moster skriver i sina motiveringar att Sara varit ett otroligt stöd för både sin mamma och resten av familjen under hela sjukdomsperioden. Karin fick reda på att hon hade cancer i juni, och att den var så långt gången att det inte gick att göra något åt den. Ett förkrossande besked för hela familjen.
– Vi hoppades in i det sista att mamma skulle kunna få bromsande cellgifter som skulle göra att vi skulle få mer tid med henne, men det gick inte. Hon fick besked på onsdagen att de inte kunde/vågade ge mer cellgifter, och på tisdagen därefter dog hon.

Under sin mammas sista månader såg Sara bland annat till att Karin fick komma en sista gång till sitt smultronställe i Torekov. Dessutom satt hon mycket med henne och återupplevde gamla minnen under den sista tiden, samtidigt som hon var ett stöd till övriga familjen. Karin fick vård i hemmet, och kunde då tillbringa mycket tid med de närmaste i en bekant miljö.
– Det fungerade väldigt bra. Alla sköterskor som var hemma hos henne var helt fantastiska. Att hon fick vara hemma gjorde nog att hon kämpade lite extra. Hon levde på ren vilja på slutet.

En sista hälsning

Även om sorgen givetvis fortfarande är tung så blev vinsten av Sara-blomman ett litet ljus i mörkret.
– Det känns oerhört fint att få den här sista hälsningen från mamma. Jag kommer att bära smycket med både sorg, glädje och stolthet.