Sparbanken – en ekonomisk nostalgi

engar är mest ”siffror”, digitala värden som flyttas kring. Kontanthantering slopas, även på Sparbanker som tillkom för att ”fattiga skulle kunna sätta in/ta ut små summor”.

Ekonomisk grund ger trygghet. Kyrkoherde Henry Duncan i skotska Ruthwell förde fram tanken på att bilda sparbank, som förverkligades 1810, och blev en förebild för svenska sparbanker. 1818 tog riksdagen upp tanken på sparbanker, då fattigvården diskuterades. Garvaren Johan Westin föreslog att sparbanker bildades ”för att lyfta människor med små resurser ut fattigdom genom hjälp till självhjälp”. Med små summor på sparbanken kunde kapital byggas upp, för att användas vid sjukdom och arbetslöshet. Sparbankerna styrdes av ett socialt synsätt.

1820 öppnade Göteborgs Sparbank, den första i Sverige, på initiativ av Eduard Ludendorff. Den 28 oktober hjälptes treåriga Carolina Bernhardina Hammardahl till bankdisken. 12 skilling sattes in och hon blev förste banksparare i landet. En sparbankslag kom 1892.

”Sparbankernas viktigaste uppgift under 1800-talet blev att minska kommunernas utgifter”, framhåller Tom Petersson, docent i ekonomisk historia. ”Sparbankerna kombinerade målet att ge vinst med att utveckla samhället lokalt, ge lån till jordbruk och företag.”

”Kyrktornsprincipen” gällde: Kunderna ska finnas inom det område som ses från kyrktornet, människor som sedan träffas på kyrkbacken på söndagar. Det gav närhet och stabilitet.

1928 fanns flest sparbanker i landet, sammanlagt 498. I Söderåsbygden fanns sparbanker i Perstorp, Oderljunga, Röstånga, Färingtofta, Riseberga, Klippan, Kvidinge och Ö Ljungby. Samarbete, sammanslagningar började. 1971 uppstod Åsbo Sparbank, Jordbrukskassan blev Föreningsbank och slogs samman med Sparbanken. Idag finns Swedbank, en bit från ursprungliga sociala infallsvinken.