Perstorpsbygden – ett ”vävcentrum”

Som en komplettering till träbaserade hantverket i Örkelljungabygden utvecklade Perstorpsbygden väv- och textilhantverket och blev Kristianstads läns vävcentrum.

Åkermarken i ris- och skogsbygder försörjde i äldre tider ofta inte familjer. Det krävdes en bisyssla, ett hantverk. I skogrika Örkelljunga sattes träprodukter i centrum, i Perstorpsbygden – en risbygd – kom väv- och textilhantverket att dominera. Perstorp, Oderljunga – och Riseberga – bildade ett ”vävningsbälte”. Där skedde också omfattande odling av lin, som även såldes vidare.

Bomull blev en ny råvara, togs emot i ”vävningsbältet” och förvandlades till produkter. N Åsbo Härad blev ett ”vävarnas härad”. Vid en riksomfattande inventering som genomföres 1913 intog N Åsbo härad den främsta platsen i Kristianstads län. En beräkning gjordes av vävningens produktionsvärde per 1 000-tal invånare.

I N Åsbo härad var denna siffra 4 605 kronor, en mycket stor summa. Den var i särklass störst i länet och störst i häradet var den i Perstorp.

1913 fanns 194 väverskor i häradet. De flesta i Perstorpsbygden.

1964 beskrev professor Nils-Arvid Bringéus hantverken i bygden och konstaterade att ”vävning blev för många ett yrke på heltid och ‘väverska’ en titel i kyrkoböckerna”.