Volontär i Honduras – en helt annan verklighet

Under ett helt års tid har Söderås Journalens ungefär en gång i kvartalet kunnat följa Perstorpstjejen Emma Brinkåkers äventyr som volontärarbetare i Honduras huvudstad Tegucigalpa. Nu är hon hemma i Sverige igen – sprängfylld med intryck och upplevelser!
– Jag kommer definitivt att återvända dit fler gånger, säger hon till Söderås Journalen.

Pappan högt uppsatt polischef

Året som ”dotter” i en honduransk familj där pappan är en högt uppsatt polischef ett fåtal ”steg” från presidenten har varit omtumlande. Korruptionen inom polisen och rättsväsendet i Honduras är utbredd, och Emma har fått iaktta största försiktighet när hon rört sig i Tegucigalpa. Värdpappan hade vakter kring sig varje gång han var i tjänst, och de övriga familjemedlemmarna hade polischaufförer som skjutsade dem för att de skulle färdas säkrare.
– Jag behövde inte ha några vakter, men jag visst att jag alltid kunde ringa en av deras ”bodyguards” om det skulle vara något. Som tur var behövde jag aldrig det.

Värdesätter Sverige

Att vara borta från Sverige och leva i en helt annan kultur har förändrat Emma som person. Tegucigalpa är världens femte farligaste stad, och rån, mord och våldtäkter hör till vardagen.
– Man är nästan inte ute överhuvudtaget eftersom det är så farligt. Nu när jag har kommit tillbaka till Sverige är jag otroligt tacksam över hur lätt det är att leva här. I Honduras finns varken några parker eller caféer till exempel. Att ha rinnande vatten från kranen är också en otrolig lyx!

Vackert land och underbara människor

Men trots all fattigdom och kriminalitet så tycker Emma ändå att Honduras är ett underbart land på många sätt.
– Honduras är otroligt vackert med en varierande natur, och människorna är mycket varmare än oss svenskar. Man hälsar på varandra med en puss på kinden och håller inte så mycket avstånd till nya bekantskaper. Jag tyckte det var lite jobbigt i början när någon man precis träffat strök en över armen, men nu har jag blivit likadan själv (skratt). Dessutom är de mycket mer spontana och ickeplanerande än vad vi svenskar är. Det har varit nyttigt att lära sig att det går att leva utan att planera livet in i minsta detalj i sin kalender eller i sin mobiltelefon.

Studier i England

Den sista tiden innan hemresan i början av juli var känslosam – och innehåll både bröllop och barnafödsel. Emmas värdsyster fick en liten dotter, och hennes värdkusin gifte sig.
– Det var spännande att få vara med om ett honduranskt bröllop också innan jag åkte hem.

Härnäst ska Emma njuta av att vara hemma i Sverige och umgås så mycket hon kan med familj och vänner innan det till hösten bär utomlands igen. Från och med då och tre år framåt är det nämligen studier i konsthistoria på universitetet i engelska Bristol som gäller.
– Det ska bli spännande att testa på ett annat land som inte är så olikt Sverige som Honduras är. Den här gången ska även min pojkvän följa med. Det ska bli otroligt spännande att få dela den här upplevelsen med honom.

Söderås Journalen tackar Emma för att vi fått möjligheten att följa henne i Honduras och önskar lycka till med allt hon företar sig!