Folkskolan blev grundskolan – skifte 1962

Sverige har haft folkskola sedan 1842 och därmed folkskollärare. Riksdagen beslöt ändra skolformen. Det blev grundskola. Beslutet togs 1962.

Folk skulle kunna läsa, skriva och räkna. Det var viktigt ansåg redan Karl XI på 1600-talet. Undervisningsuppdraget lades på socknen. Klockaren blev nyckelperson, med hjälpt av kringvandrande lärare. Det räckte inte. Från 1842 inrättades folkskola. De förmögna hade privatundervisning. Kyrkans inflytande över skolan minskade. Att rekrytera män till lärare – det var bara män som kom i frågan – gick trögt. Folkskolan var en nationell angelägenhet. Kvinnor behövdes i undervisningen. ”Småskolor med småskollärarinnor” inrättades. Socknarnas ”sparsamhet” tog ut sin rätt. Småskollärarinnorna rekryterades inte så sällan från dem som fick fattighjälp.

Detta höll inte. Lärarinnor behövde utbildning. Lärargruppen kom att bestå av småskollärarinnor, folkskollärarinnor och folkskollärare. Olika fackliga organisationer uppstod, med övergripande mål att sprida utbildningen till folket, men det streds kring status och lön. Utvecklingen för lärarna gick framåt och beskrivs mellan 1930- och 1950-talet: ”Från små primitiva skolhus på landet till centralskola med moderniteter.”

1962 beslöt riksdagen införa grundskola. De skilda skolformerna slogs samman. Dock fanns en historisk spegling: Småskollärarinnorna blev lågstadielärare, folkskollärare blev mellanstadielärare och vidareutbildade folkskollärare blev ämneslärare på högstadiet. Antalet lärare hade ökat från 3 000 till dagens 86 000. Grundskolan befäste välfärdssamhället: Statlig undervisning för alla barn, nationella undervisningsplaner, villkorade statsbidrag, läromedelskontroll och skolinspektioner.

Idag är grundskolan kommunaliserad, privata skolor har kommit. Men en återgång till statliga skolor diskuteras – 50-åriga grundskolans ursprungskrav.