Katten – en tid sågs den som helig

Katter framkallar starka reaktioner för och emot. Katten har även dyrkats och sågs som helig – dock inte i Sverige. Idag är katten vårt vanligaste husdjur.

Kattens förhistoria går 70 miljoner år tillbaka. I evolutionära steg och förgreningar har den utvecklats till dagens katt – ”en av evolutionens mest lyckade produkter” (Bruce Fogle). DNA-analys 2007 visade att de västerländska katterna härstammar från nordafrikanske falbkatten (Felis silvetris lybica) – modig, anpassningsbar, lättämjd. Den vågade sig in i de byar som uppstod 10 000 år f.v.t (före vår tideräkning) där föda fanns – avfall och smågnagare. Kattens nytta upptäcktes och blev domesticerad (förädlad), blev tam och ett husdjur. I samhällen i mellanöstern, vid floderna Eufrat och Tigris, utvecklades jordbruket först, byar uppstod, säd lagrades, smågnagare kom – och katten. Då domesticerades hund, får, get, gris, ko och katt. Via Turkiet spreds katten ut i världen.
I många religioner fanns ”kattdyrkan”. Tidigast i Egypten, där katten blev helig, kattgudinnan Bastet fanns, dödsstraff utgick om katt dödades. Katter balsamerades. Kristendomen tog över seder. En var uppskattningen av katter, men inte överallt. Attityder ändras, katten kopplades till ondska i början av 600-talet. En nervsjukdom utbröt i franska Metz år 1344. Katter fick skulden och brändes. Magi och vidskepelse har följt katten till våra dagar, mest för svarta katter. Katten finns i sagor, litteratur och konst, även i nöjesbranschen, t ex musikalen ”Cats”. Katten ses även som skadedjur. 1998 undersöktes 964 katter från 600 hushåll i England. Ur detta drogs slutsatser, som t ex för Sveriges 1,6 miljoner katter; att de tog 22 miljoner däggdjur – mest möss, sork – sex miljoner fåglar, en miljon ödlor och ormar varje år. Undersökningen har kritiserats.
Inte förrän mitten på 1800-talet började det avelsarbetet som gett de många kattraser vi nu har.
Sommar nalkas, ”sommarkatter” tas – som allt för ofta överges på hösten…