Asfaltering – 700-talets Bagdad först med belagda gator

Sommartid är asfalttid. Ett irriterande inslag i semestertrafiken, som senare uppskattas. Att använda asfalt i olika sammanhang är ingen nyhet. Tvärt om. Det har anor från forntiden.

Ordet ”asfalt” kommer av grekiskans ”a´sfaltos” vars betydelse inte är helt klarlagt. Däremot benämns det för ”jordbeck” eller ”bergbeck” beroende på varifrån den samlats in. Beskrivningen är: ”Ett i naturen förekommande beck- eller hartsliknande ämne, svart eller svartbrunt, ogenomskinligt, vid vanlig temperatur hårt och sprött, men smälter vid 100 grader.”

Hur länge ”beck” varit känt och använts vet man inte. Men i bibeln nämns det redan i Första Moseboken 6:14, där Noa får en gudomlig befallning: ”Bygg dig nu en ark av goferträ med olika kammare. Bestryk den både invändigt och utvändigt med jordbeck.”

Det nämns även i bibeln att den korg som Moses placerades i innan den sköts ut i vattnet var tätad med ”beck”.

Mest kontakt med ”beck” får dagens medborgare genom beläggning av vägar och gator med asfalt eller asfaltbetong. Dock har även detta en lång förhistoria. Det visar sig att Bagdad är den första stad som blivit känd för belagda gator. Det var redan på 700-talet. På 1700-talet uppfann Johan Louden McAdam en metod för vägbyggnad som kallades makadamisering. 1901 fick Edgar Purnell Hooley patent på vad som kallades ”Tarmac”. Den senare metoden innebär en blandning av tjära och sten och en vält trycker ned efter utlägget.