Tvättstugan – kvinnors befriare från ohälsosamt tvättslit

På kvinnans lott låg ett ohälsosamt slit med stortvättar under kalla årstider. Befriare blev HSB:s vision om kollektiv tvättstuga, som kommunala allmännyttan via hyresrätter gjorde allmän i samhället.

Kollektiva tvättstugan har sina rötter i det svenska folkhemmets vision om ett rättvist och jämställt samhälle; alla skulle kunna tvätta och hålla sig rena. Trots en samhällsutveckling mot individualism och oberoende så lever kollektiva tvättstugan vidare som ett arv, lika typiskt svenskt som systembolaget och allmänrätten.

Första gången ordet ”tvättstuga” förekom i svenska språket var så tidigt som 1640. I gamla bondesamhället fanns ofta en liten byggnad för tvättning. Men hos breda befolkningen var tvättning under vinterhalvåret – även om det sparsamt förekom – inte bara slitsamt utan även ohälsosamt. De som bodde i närheten av vattendrag ordnade storbyk (stortvätt) där. Och så var det in på 1900-talet. Dessutom hade Sverige fram till 1930-talet Europas sämsta bostadsstandard. Något måste göras. Det började byggas moderna bostäder. Funktionalismen blev vägledare. Tvättanläggningar anlades: andels-, kollektiv- och kvarterstvättstugor. Ett ”nytt samhälle” byggdes. Pådrivare var Per Albin Hanssons ”Folkhemstal” 1928. Bostadskooperativa HSB, med arkitekten Sven Wallander i spetsen, omsatte bl a visionen om maskinellt utrustade tvättstugor i varje fastighet i praktiken. Kommunala allmännyttiga bostadsbolagen förde ut tvättstugtankarna i de breda lagren. 1925 byggde HSB första maskinella tvättstugan, i Stockholm. 1940 gav statliga lån skjuts åt tvättstugtanken. 1950 hade åtta procent av samtliga hushåll tillgång till tvättstuga. 70 procent handtvättade fortfarande. 1956 kom första automatiska tvättstugan. 1970 hade 94 procent tillgång till tvättstuga. ”Storbykens” tid är förbi.