Ambulans – ”rullande trygghet”

En ambulans ger trygghet. Så har det varit sedan 1700-talets slut – i det militära – och vid 1800-talets senare del på civila området. I Söderåsbygden från 1920.

Begreppet ”ambulans” är latinskt, betyder ”vandra omkring”, senare uttolkat till ”ett flyttbart sjukhus”. Historien om ambulanser börjar i antiken, där ”kärror användes för att med våld bortforsla obotligt sjuka”. I Spanien talas det om akuttransporter av skadade 1487. Först 1797 är frågan om ambulans ”på fast mark”. Vid Napoleons fälttåg i Italien beskrivs hästdragna kärror som förde skadade till ”vårdplatser”.

Röda Korset bildades 1863. Det var de som såg till att ambulanser även kom i civilt bruk. År 1900 fanns enstaka hästdragna ambulanser i Stockholm, Göteborg och Malmö. Nyttan av ambulanser uppmärksammades. Ambulanser sattes upp runt om i landet. 1910 kom första motordriva ambulansen i Sverige. 1930 fanns 140 ambulanser. 1964 kom enhetliga bestämmelser för hur ambulanser ska vara. Då krävdes att ”vård ska kunna påbörjas redan på hämtningsplatsen”. Det ledde till att landstingen allt mer tog över ansvaret för ambulansverksamheten.

Klippan tog initiativ till en ”bilförening för sjuktransporter” i juni 1920. Kringliggande kommuner inbjöds att vara med: V Sönnarslöv, Kvidinge, Vedby, Riseberga, Ö Ljungby och Källna. Pådrivare var Röda Korset. En ambulans köptes för 11 000 kr, som stationerades i Klippan. Inträdesavgiften var 25 öre per invånare. Även bidrag gavs: Pappersbruket 3 000 kr och Bryggeriet 2 000 kr. Årsavgiften blev tio öre per invånare, avgiften vid sjuktransport till Ängelholm 70 kr.