Körsång – folkrörelse och hälsostärkare

Körsång kan ses som en folkrörelse. Att musik och sång är stämningsskapare är välbekant. Nytt är däremot att neurofysiologiska forskare upptäckt att körsång är starkt hälsobefrämjande.

Att sjunga i grupp är gammalt. Organiserad sång blev körsång. Ett ord från grekiskans ”korus” (sång och dans) som via franskan blev vårt ”kör” – en- eller flerstämmig sångensemble med flera personer i samma stämma.

Dokumenterad körsång kommer från kloster, inom ramen för gudstjänster. Det var enstämmig körsång – likt våra dagars gregoriansk sång. Sång av körer fanns enbart i kyrkor fram till 1500-talet. Då utvecklades även ”världslig körmusik”. Starkt bidragande var att världsliga körverk komponerades.

Fram till 1700-talets slut bestod körer enbart av pojkar och män. Franska revolutionen gjorde slut på ”herrarnas herravälde”. Kvinnor kom med i körsången – i gemenskapens tecken. På 1800-talet utvecklades manskörssången vid universiteten och spreds vida kring.

Körsång kom i allt fler sammanhang och blev en folkrörelse, som vid 2000-talets ingång hade drygt en halv miljon sångare. Organisationer slog vakt om körsången i landet. Som numera är mer än enbart konst. Det har även visat sig att körsång är starkt hälsobefrämjande, t ex påverkas hjärtrytm gynnsamt.