Grönvit kärlek rostar aldrig

Att följa Rögle är en livsuppgift för många supportrar. Några av de mest hängivna supportrarna följer a-lagets träningar varje förmiddag. Gubbhyllan kallas de i folkmun och är ett uppskattat inslag hos spelarna.

Gubbhyllan består av gamla spelare och ledare med hjärtat i Rögle. Den mest frispråkige är Jan Svensson, kallad Baloo när han spelade hockey, som har blivit skånsk mästare med Rögles J20 lag 1968.
– Jag började i Rögles pojklag och spelade fram till J20 sen blev det Jonstorp i 8 år, berättar Jan.

En annan gammal spelare på Gubbhyllan är Keller Bengtsson som värvades till Rögle 1963. Efter några år som Halmstadbo missar inte Keller en träning sedan han flyttade tillbaka till Ängelholm.
– Jag blev inbjuden till Gubbhyllan och fick en bestämd plats här varje träning. Jag har haft säsongskort sedan säsongen 2008-09 då Kenny Jönsson tog upp Rögle i elitserien igen. Det som förenar oss på Gubbhyllan är intresset för klubben och ishockey i allmänhet. Det är spännande att se hur laget tränar och hur de kommer att spela i nästa match, förklarar Keller.

Idealister
En veteran är Kjell-Arne Nilsson som praktiskt taget är född in i Rögle och spelade på dammen ute i Rögle när det begav sig. Kjell-Arne var med och byggde ishallen och fick spela ett år inomhus utöver alla åren utomhus. Kjell-Arne gillar det sociala att sitta på Gubbhyllan och snacka ishockey med likasinnade.

Ted Brithéns morfar, Roland Karlsson, har också en plats på Gubbhyllan sedan 19 år tillbaka när han körde Ted till träningarna.
– Under åren som Ted spelade i HV71 satt jag här ändå. Hjärtat slår för Rögle. Alla på Gubbhyllan har ett genuint intresse för Rögle. Sen är det den sociala biten med, att snacka och byta åsikter, säger Roland.

Läktarna i Akademihallen har för övrigt Roland byggt helt på egen hand och ideellt. Utan Roland hade det inte funnits några läktare där!

Hasse Bengtsson och Staffan Torstensson nickar instämmande. Hasse var materialare under 15 år och ansvarig för inköp till alla lag. De senaste 10 åren har han haft en plats på Gubbhyllan och säger att han lever för Rögle.
– Det går inte att beskriva hur bra spelarna har det idag, annat var det förr, förklarar Hasse.

Staffan berättar om den sociala biten på Gubbhyllan och hur de brukar ha luciakaffe med alkoholfri glögg varje år. Att deras närvaro är populär bland spelarna går inte att ta miste på.
– En av klubbens stora profiler genom tiderna, Sven-Olov ”Bränna” Brännström som avled för drygt två år sedan satt här med mig under många år. Genom att sitta kvar här hedrar jag hans minne, berättar Staffan.

Gänget från Österlen
Gänget från Österlen åker 1200 mil varje år för att se Rögle spela hemma. Kvart i fyra börjar resan och strax efter midnatt är de hemma igen. Tor Ekström berättar att Rögleintresset väcktes på 60-talet med spelare som Tom Hauge, Ulf Sterner m.fl. i Rögle.
– Claes Hanssons åkeri sponsrade Rögle och arrangerade resor till Rögles hemmamatcher. Sedan dess har vi varit en del av Röglefamiljen.  Jag känner mig hemma här, det är familjärt och passionen på läktaren är något speciellt, säger Tor Ekström.

Det är fasta rutiner med besök i kiosken när de kommit fram. En korv eller hamburgare till middag innan det är dags att kolla på uppvärmningen. Bengt Andersson som numera bor i Brantevik är bördig från Klippan och Ljungbyhed:
– Min bror Lars har Hemköp i Ljungbyhed. När jag var liten tog jag moppen och körde från Klippan för att se Rögle spela. Vi har följt Rögle i alla år, både jag och min bror.

Det finns en hemlängtan till Lindab arena trots alla mil hemifrån. Kulturen i klubben och att Rögle har lyckats behålla småklubbsmentaliteten med att fostra egna spelare till a-laget gör att hjärtat slår för klubben, sammanfattar Österlengänget sin kärlek till Rögle.