Dragspel – ”folkets instrument”

Dragspelet blev ett ”folkets instrument” trots förkastelsedomar från bl a Hugo Alfvén. Söderåsbygden är rik på dragspelare. Årliga träffar hålls. I år i Perstorp, som Örkelljunga dragspelsgille ordnade.

Sedan mitten på 1700-talet har det försökts få fram ett ”fritungeinstrument”. Det lyckades en 17-åring, Friedrich Buschmann från Berlin,
med 1822. Konstruktionen blev dragspelets start. Han kallade instrumentet ”Handaeoline med bälg med fritungor för tryck- och sugluft”. Instrumentet utvecklades och blev en grupp av ”fritungeinstrument med knapp- eller tangentmanualer på båda sidor om en bälg”.
Dragspelet blev populärt amatörinstrument som fick skjuts framåt i mitten på 1800-talet, då masstillverkning började. Firman ”Demian & Söhne” hade fått patent på vad som kallades ”Ackordion”, som till skillnad från dragspel har melodistämma på bastangentsidan.
Dragspelet kom till Sverige på 1830-talet. Fick stor spridning på 1860-talet och blev svår konkurrent till andra mer svårlärda folkmusikintrument.
Kritik kom mot instrumentet. Kraftigaste från Hugo Alfvén 1907, med stöd från folkmusikvärnarna: ”Hugg sönder alla dragspel du träffar i din väg, trampa dem fördärvade, skär dem i stycken och kasta dem i svinstian, där de hör hemma.”
Detta hade ingen betydelse. Dragspelets popularitet tilltog och blev ett av de vanligaste dansmusikinstrumenten på 1900-talet. Instrumentet utvecklades. Ackordionet blev ett professionellt konsertinstrument, med dansken Mogens Ellegaard som legendarisk förebild.
Bland kända svenska dragspelare kan nämnas Calle Jularbo, Andrew Walter, Karl och Erling Grönstedt, Olle Johnny, ackordionisten Lars Holm. I Söderåsbygden finns ingen ”kändis”, men många goda dragspelare.