Hästhov ger vårglädje – och var hostfördrivare i tusentals år

Hästhoven är en tidig budbärare om att våren är på gång. Det känner många till. Mindre känt idag, men välkänt i äldre tider, är hästhovens medicinska effekter som bl a ”hostfördrivare”.

Hästhov är artens svenska namn som syftar på att bladen liknar en hästhov. Denna liknelse återkommer i artens namn även på andra språk. Det latinska namnet är ”Tussilago farfara” – ”tussi” står för ”hosta” och ”ago” för ”fördriva” medan ”Farfara” betyder ”mjölbärare” och syftar på det vita under blomman. Tussilagosläktet har bara en enda art. Men arten är spridd över stora delar av världen och dess medicinska egenskaper tidigt upptäckta. Hippokrates (190 – 125 f Kr.) beskrev artens medicinska effekt, bl a roten tillsammans med honung som aptitretande medel. Plinius d ä (år 23 -79) beskrev inandning av rök från växten, spetsat med russinvin, mot astma och torrhosta.

Under första världskriget blev hästhoven ett tobakssurrogat i Norden och Tyskland, dock utan nikotin, som fick ”smaksättas” och blev bäst om myskmadra blandades in som gav röken god doft. Hästhovscigarrer och hästhovscigarreter blev spridda.

Hästhoven trivs i lerhaltig jord, där dess rotstockar bildar täta flätverk. Undersökningar har gjorts. På en kvadratmeter handlar det om sammanlagt 170 meter utlöpare med upp mot 3 000 knoppar. Hästhoven har även den egenheten att blomman kommer före bladen. Bladen har den medicinska effekten och hör till våra äldsta medicinaldroger.
Hästhovsbladen har i folkmedicinen och vetenskapliga medicinen använts ända in i vår tid och kunnat köpas på apoteken.