Mörkervandring – något allt fler vill uppleva

Mörker sammanknippas med negativa, onda saker. I dagens samhälle är de flesta omgivna av ljus dygnet runt. Dock upptäcker allt fler mörkrets ”ljusa sidor”.

Dagsljus, månljus och eldhärd var läge våra enda ljuskällor. Dock tillkom talgljus av get- och fårfett och lyssticka. Övergripande ledstjärna var: Att inte slösa med belysning. Fyra faktorer avgjorde arbetsrytmen i korta och långa perspektivet i gamla bondesamhället: Hästen arbetstakten. Årstiden arbetets art. Dagsljuset utomhusjobben längd. Eldstadens ljus arbetet inomhus.

Det var inte tal om att tända ljus, förrän det var absolut nödvändigt. Tiden då det blev för mörkt ute att arbeta tills mörkret föll ”kurades skymning”, som gav tid för eftertanke, gav avslappning och gjorde att sömnhormonet melatonin ökade.

Talgljus tändes sällan. 15 räckte ett år. Det sågs som ”ogudaktigt slösaktigt” att tända ljus för att leta upp något vardagsföremål. På den tiden gällde i högsta grad: Var sak på sin plats.

Så kom stearinljus, men bara för välsituerade då ljusen var dyra. Det var i Paris som stearinljus började tillverkas på 1830-talet, i Sverige 1839 på Liljeholms stearinfabrik i Stockholm. Fotogenlampan kom i mitten av 1800-talet, sedan det upptäckts olja i USA och att fotogen kunde framställas. I Sverige kom fotogenlampan på 1860-talet, elektrisk belysning på 1900-talet.
Stearinljus används nu allt mer, som stämningshöjare. Kyrkans första advent och julottan är stora ljusupplevelser, i äldre tider en enorm ljusfest.

Skansen började för 20-talet år sedan med ”mörkervandringar”. En ”ny värld” upptäcktes. Andra sinnen än ögonen dominerar orienteringen. Hembygdsföreningar genomför ”mörkervandringar”. Målet är: Att påtagligt ”beträda vårt kulturarv, med mycket mörker och lite ljus”.