Starka politiker – med kommunen bästa i fokus

”Starka politiker” har ofta funnit, som i Riseberga kommun. En var socialdemokrat, en annan högerman. Fokus var inte på partiprogram och ideologi, utan på ”kommunens bästa”.

Högerpartisten – det hette högerpartiet då – var kapten Nils Romander, kallad ”kaptenen”. Han var borgerliga gruppens obestridde ”hövding”, ordförande i kommunfullmäktige och inte rädd för att frondera mot de egna. Motiveringen var då: ”Det är för kommunens bästa.”

Flera gånger gick han mot en enig borgerlig grupp, som 1938. Då gällde frågan att sänka skatten med en krona – från sex till fem kronor. ”Sänk med en krona” ansåg borgerliga gruppen. 50 öre tyckte socialdemokraterna och fondera resten för framtiden. I kommunfullmäktige deklarerade Nils Romander att han stödde (s). Det blev omröstningen, som slöt 12-8 i s-favör, med fyra borgerliga som avstod. 1939 gällde det krisnämndsdistrikt, en betydelsefull fråga. S ville att Riseberga blev eget distrikt. De borgerliga att Färingtofta och Riseberga bildade distrikt. Nils Romander stödde socialdemokraterna. Omröstningen slöt 11-11. Romanders utslagsröst i kommunfullmäktige, som ordförande, avgjorde. Trots en rad ”Romanderbeslut” förblev han ”hövding”.

Hos socialdemokraterna fanns jägmästaren – som han kallades – Carl Gustaf Enecrantz. Han kom med 1929, flyttade från Skåne sju år senare, var kunnig, hade pondus och styrde upp arbetarkommunen. Blev arbetarkommunens ordförande, Åsbokretsens ordförande och kom med i partidistriktets styrelse. Vad jägmästare sade det blev det majoritet för. Även han hade
”kommunens bästa” som sin ledstjärna.