Luffarslöjd – enkla hantverket lockar allt fler

Slöjd i meningen ”handens arbete” var en viktig kulturell verksamheterna i tusentals år. En allmogeslöjd utvecklades. Inom denna luffarslöjd, som återupptäckts.

I forntiden var slöjd i meningen att tillverka allt från redskap, vapen till kläder nödvändig. Och tidigt skedde en form av uppdelning – mannen tillverkade redskap, vapen, jakt- och fiskedon, kvinnan de ”mjuka” hantverken. I antikens kulturer höll förmögna slavar som specialiserat sig på visst hantverk. Med tiden utvecklades stads- och bygdeslöjd.

Gustaf Vasas regeringstid var först med att sätta in kraft för att koncentrera hantverket till städerna, regler kom, hantverksskrå uppstod. Storhantverk utvecklades i manufakturer – manuell produktion – under 1700-talet. Det blev industrier, maskiner tog över, massproduktion skedde.

Men vid sidan av detta kom hemslöjd igång. Allmogeslöjd utvecklades. Inom denna uppstod ”luffarslöjd” (metalltrådslöjd). Det var ett sätt för de kringvandrande människor som kallades luffare att betala för sig för mat och annat. Men även att tjäna sig en och annan slant. Att ha med sig metalltrådar var enkelt och bara enkla verktyg behövdes. Det tillverkades allt från bruksföremål, leksaker till prydnadsföremål. Några blev riktiga mästare i att forma metalltråden. Men mest var det bruksföremål som tillverkades. Enklast var att göra en visp. Nu har denna slöjdform återupptäcktes och kurser ges.