Besök i Klippan – en skakande upplevelse

Ingen som färdades genom Klippan på Storgatan på 1930-talet glömmer detta. Det var nämligen en skakande upplevelse. Förklaring: Storgatsten var lagd och på ett slarvigt sätt.

Storgatan var länge en dammig central genomfartsväg. Något måste göras. Det var köpmän och boende vid Storgatan överens om. Men vad skulle läggas? Olika alternativ togs fram, och förkastades av kostnadsskäl. Så blev det en djup lågkonjunktur på 1920-talets, särskilt märkbar mot slutet av årtiondet. Nödhjälpsarbete behövdes. Nu sågs en möjlighet: Dels behövde det knackas fram gatsten, som gav många jobb, dels skulle stenen läggas, som skedde manuellt.

Då togs beslutet att lägga gatsten på Storgatan. Men det valdes stor gatstenen. Det var billigast. Hela Storgatan, fram till Vedbyvägen, belades med ”bamsesten”. Vedbyvägen upp till Kapellet i Elfdalen fick med tiden smågatsten. Erfarenheten av den stora gatstenen var inte god.

Det blev särskilt skarp kritik från bilägarna på 1930-talet. Då var bilarna ofta ofjädrade.

Det tillverkades gatsten i bygden, som exporterades via bygdens stationer och hamnen i Råå till Tyskland.

Stensättning av gator avtog på 1950-talet, då asfalten kom. I Klippan lades asfalt ovanpå gatstenen. Sommaren 1960 var Storgatan helt asfalterad, även Vedbyvägen till Elfdalen. Sedan byggdes Storgatan om på 1980-talet, invigdes av landshövding Anita Bråkenhielm. Men 1998 var det dags igen för ombyggnad och omändring till gågata. Nu blev det åter gatsten – dock mindre och professionellt lagd.