Vildsvinet – den framgångsrike rymmaren

Vildsvinet har funnits mycket länge i Sverige, men utrotades, återinfördes, utrotades igen och hölls sedan i hägn för att därifrån rymma och har nu fått en kraftig förökning till markägares ilska.

Den som stött upp ett vildsvin i markerna på nära håll – som är ovanligt – glömmer detta sent. Vildsvinen kan bli riktigt stora – det kan röra sig upp mot 150 kg – och hos okunniga förväxlas med björn, som lett till larm till polisen som t ex larmade en mycket road kommunjägare Sven Jönsson i Klippan.

Vildsvinet är ett forntida djur i vårt land. På Himmelstalundshällen i Norrköping, från bronsåldern, finns en vildsvinsjakt avbildad. Djuret blev klassat som ”högdjur” som innebar att detta bara fick jagas av privilegierade personer. Jakten var framgångsrik och under 1500-talet utrotades vildsvinet på fastlandet, men var kvar på Öland till 1588. Förklaringen var att Öland sedan 1569 förklarats vara ”kunglig jaktpark”.

År 1723 inplanterades vildsvin på Öland av Fredrik I. Protester blev stora från bönderna. Vildsvinets bökande ställde till betydande skador. Beslut togs att utrota vildsvinen. Några klarade sig till 1770.

Intresset för vildsvin fanns kvar. På 1800-talet importerades vildsvin för att hållas i hägn. Antalet hägn ökade. 1995 fanns över 100 vildsvinshägn i landet. Vildsvin rymde från hägn. De första rymlingarna gav sig i väg på 1970-talet. På bara kort tid etablerade och ökade antalet kraftigt. Frågan är om det är ”äkta vildsvin”, eftersom uppblandning med tamsvin skett i hägn. Dock är frågan en annan idag: Hur ska det gå att få stopp på vildsvinsstammen och därmed de skador de åstadkommer på åker- och skogsmark, som t.ex i Söderåsbygden?